honisydafrika

29 januari och söndag

Alltsåe.... inte hade jag väl kunnat tro att det var i Kogelberg nationalpark som jag skulle spendera denna ytterst redan så omvända och ovanliga dan före födelsedan! Den var dessutom en utav de hetaste dagarna i mitt liv!!! Inte mycket till vind och totalt clear blue sky! Att jag befann mig där var alltså tack vare de där trevliga svenskana jag träffade på Pick 'n Pay (mataffär) knappt en vecka tidigare.

Jag hade ju redan i butiken förstått att jag hade att göra med biologinördar av värsta (och således också bästa) slag. Därför kände jag att jag kanske inte skulle ha så mycket att komma med vid potentiellt fortsatt umgänge oss emellan. Jag är ju trots allt en såndär turistfjolla och har verkligen ingen koll alls på hur fasettögon fungerar eller hur bokstaven c ska uttals på latin. MEN när jag ändå blev erbjuden att följa med dem ut en dag på fältet kunde jag, visserligen efter ett par dagars funderande, helt enkelt inte tacka nej. Jag är ju nyfiken av mig, och med tanke på att jag med största sannolikhet aldrig igen få en chans att följa med en grupp hyperexperter ut och titta på, leta efter och fotografera trollsländor så blev det till sist ett rungande JA!

Frågade mycket noggrannt vad jag behövde ha med mig för att klara dagen som fältarbetare samt vad jag borde ha på mig för att skyddas mot eventuella ormar (#¤%&¤#), insektsbett och kanske den största faran av dem alla - solen!

På söndag morgon kl 7:30 står jag därför i shorts, t-shirt, strumpor och joggingskor på Mariman Streets trottoar, redo för äventyr. Förbisusandes kommer till sist den gråa hyrbilen med den flummige lundaprofessorn Erik vid ratten och och hans två glada studenter och medarbetare Anna och Johanna i baksätet. Jag får sitta fram. På platsen där jag normalt brukar sitta och köra. Det kändes verkligen konstigt.

Vi susade tidernas vackraste väg fram. Den slingrade sig fram på bergsväggen med det glittrande havet hela tiden till höger och långt nedanför oss. Vackra stränder, dalar med utsmygande moln bara ett tiotal meter från bilen och lägg därtill fåglar, insekter och växter som denna trio mer än gärna pekade på och berättade om för mig. Och märkligt nog tyckte jag faktiskt att det var riktigt intressant! Jag kände för en sekund att jag ju valt helt fel ämne - man skulle ha blivit biolog! De verkar ha det jätteroligt. Samla på alla möjliga djur kan man göra. I Sverige finns det tydligen 450 fågelarter. När man har sett 300 av dem får man vara med i en hypercool klubb! 300-klubben heter den. Professor Erik hade en app på sin telefon där han prickade av fåglar han såg. Den kunde även meddela en när en ny och ovanlig art skådats någonstans i Sverige. Live liksom. Det leder tydligen till att Sveriges fågelskådare springer ut till sina bilar så fort de får SMS:et och kör varthän det än må vara - för att se denna art! Kan alltså vara var som helst!!! Fancy stuff! Han själv sa att han brukade hålla sig till att åka på larm som var i Skåne dock.

Jag vet inte riktigt om jag vill bli SÅ nördig... men jag skulle åtminstone vilja pricka av lite. Kanske i en sådan där vanlig fysisk bok. Så som pappa gör. Mycket kanske just för att jag gillar att pricka av saker. Jag älskar ju bingo till exempel, och det kan ju inte förklaras på många andra sätt än med mitt specialintresse för att just pricka av saker. Möjligvis att det kan vara en 20- eller 50-lapp i vinst inblandad... Inköpslistor är ju också rätt skoj! Tråkigt att det bllir så dyrt bara. Det drar ner helhetsbetyget lite. Hur som helst, på vägen till parken fick jag tips om än det ena och än det andra som jag borde se under min tid här nere av Erik. Det uppskattade jag! Har redan hunnit med några av dessa saker nu i veckan, vilka kommer behandlas i framtida inlägg. :P Tjejerna gav mig, från baksätet, en snabblektion om trollsländor och hur man ser skillnad på dem. Detta gjorde de genom att änvända sig av en bok som innehöll Sydafrikas trollslände-fauna. I den fanns det bilder av de arter som finns här nere och varje arts ungefärliga utbredning och både latinska och engelska namn. Och i huvudet hade de dessutom det svenska namnet... haha. JAG SÄGER JU DET!! ^.^ Nörderi är ju för himla häftigt! Underskattad grej verkligen. Man har alltid kul med en nörd, på ett eller annat sätt. Nördar med humor är allra bäst - och de hade dom här minsann. Och självdistans! Viktigt. :) När vi väl anlände till parken var jag, tack vare snabblektionen, inte bara redo, utan till och med lite taggad att finna reda på bl. a. Orange Emperors, Jewels, Skimmers och Common Thorntails...


... men jag var nog ändå inte riktigt i samma taggningsklass som Erik... :)



Och välutrustad var han! Kanske inte ska nämna några summor, men med kikare, IR-kamera och "vanlig" systemkamera (som iofs var lika stor som Maries gulvita TV) så hade det nog ett värde som var rätt så mycket sexsiffrigt. Inte för att nämna några summor alltså...
Kikaren var dock helt stöööööört bra! Jag önskar att mina ögon var lika bra, om jag säger så... och då har jag ändå (minst) 1.0 på båda mina ögon.
Här fotar han nog en Common Thorntail med IR-kameran. Eller kanske är det en Skipper... who knows. Could be like... anything. Men säkerligen hade den vingar, en färgglad kropp, jätteögon, minihjärna och lååång rygg. I BET it had!


Själv nöjde jag mig med att fota blommor till en början, även om de var tämligen döda. Tydligen behövde vissa av växterna som fanns i reservatet (bl.a. denna) brännas ned vart 20-30:e år för att kunna fortsätta leva. Konstigt men sant. Så det fanns gott om svarta blommor...


Trots att de brunnit är de otroligt vackra, inte sant? Tänker mig att det hade passat som potpurri i vilken överklasshall som helst. Eller flumhall också, för den delen. Jag vetesjutton vem som köper sig potpurri egentligen... Hade det inte varit en nationalpark hade jag plockat hem lite och sprayat på något väldoftande jox.


Mitt första djur! :D En gräshoppa! De andra var inte lika imponerade som jag dock... gräshoppa liksom... Well, helluuooe... daeh!


Kinda nice... Kände mig lite som en hobbit - den helt rätta miljön och dessutom hårig. Inte på fötterna dock.



När vi hade gått i någon timme och trion hade tagit otaliga antal foton och IR-bilder med tillhörande ljudinspelningar, dessa gärna med många och roliga felsägninar ^.^, så kom vi fram till det stora  trollsländemeckat - VATTNET!


Där var det, besides hala och mycket slippriga stenar och massor av trollsländor, väldigt vackert!


From now on skulle jag känna igen ett trollsländemecka på flera meeeters avstånd! Denna miljö bara skriker ju trollslända! Det var helt otroligt vad många dom var. Och satte sig gärna mitt framför nosen på en, så att man noggrannt kunde beskåda vad det var för en.


Men jag är ju som jag är, och jag tyckte då att grodorna var snäppet roligare. I alla fall till en början.


Mr Bestämd?


Vid den här "sjön", eller rättare sagt lugna delen av älven/floden, stannade vi för bad och lunch. Det var riktigt svart och ingen hade en aning om hur djupt det var. Allt jag vet är att det var otroligt skönt med tanke på det väldigt varma vädret, att det med största sannolikhet kryllade av ormar i vattnet och att jag tack och lov inte visste det innan jag gick i. Då hade jag nämligen hellre förblivit svettig. Konstigt nog var jag också lite skraj för krokodiler, men det var tydligen för kallt för dom, tack och lov! :O

Efter bad- och matpausen styrde vi kosan tillbaka mot meckat. På vägen dit blev Erik fast i sitt eget lilla mecka ett bra tag och fotade och pratade in i värmekameran "Stiligus tricolorem enormus, 0,5 meter över marken, 50 meter från vattnet, sitter i sol", kunde en inspelning lyda. Men ibland blev det fel, och då var det kul. Kul på det där sättet som man bara fattar om man håller på att dras ned i nörderiernas nörderi... På samma sätt som det är jääääättekul när någon spelar något annat än en tonika efterföljandes en dominantsjua, när man hållit på med musikteori/ackordstjossan för länge. :P

Så länge Erik höll på med sitt satt jag och tjejerna på varsinn sten i floden och pratade studier och framtidsplaner. Det var en fin stund. Solen gassade inte fullt lika mycket och det började tack vare att solen inte stod rakt ovanför längre, finnas några få platser där man kunde sitta i skugga - puha!




Hehe, mind your step Johanna! Stenarna var verkligen geléhala.

Till sist trillade också Erik ned till oss, många arter rikare och det var dags att styra hemåt. Eller mja, åtminstone mot vinprovning. Mycket fin och trevlig avslutning på dagen med livemusik och, som så ofta här nere, fantastisk utsikt. Provade både ett fint pinochet-vin (internt :)) och några trevliga vita viner. Köpte med en flaska från "Hidden Valley", som gården hette. Och en snitsig bild fick vi till också:


Smälter inte in riktigt, men likväl nästan, bland fältbiologerna - inte sant? Please, say yes... ;)

Vill tacka dem för en otroooligt rolig och intressant dag. Som jag skrev tidigare så är det här knappast något jag hade gjort om jag inte, av en slump, hört dem prata svenska och leta morötter. Jag älskar the power of the slump! I alla fall när den faller sig på det här viset. Mums!

För att avsluta det hela vill jag visa att jag minsann blev lite insatt i trollsländevärlden också. Nedan följer bilder på mina alldeles egna möten med trollsländorna från min första, men kanske inte sista (?), trollsländeexpedition:



Borde såklart minnas vad den här heter, men gör det inte längre. Visste där och då faktiskt. Men jag minns en sak, och det är att den här på bilden står i Obelisk-ställning. Det är alltså att "svansen" eller bakdelen av kroppen sticker upp sådär som en obelisk. Så gör dom tydligen när det blir för varmt. Oftast lägger de vingarna över huvudet också, även om den här inte gör det just här. Funkar lite som ett parasoll kanske. :)


Same same but different.


En till blåing. Synd att de bästa fotona bara blev på blåa sländor... jag såg nämligen de som var allt ifrån orange till svart. Däremellan grön, brun och röd... och randig och tvåfärgad. Massor!

Avslutningsvis blir det dock en bild på ett helt annat djur... gillar den så mycket att jag inte kan låta bli. :)




Take care! :-*