honisydafrika

Ja. Så är det. Det är så sorgligt. Men egentligen tror jag att hon har det mycket bättre nu. Trots min ateistiska sida så måste jag ändå medge att jag tror att hon har träffat de som hon saknat ända sedan hon blev änka första gången för väldigt många år sedan. Sen blev hon det igen. För 45 år sedan. För ANDRA gången. Ni hör ju vilken kämpe det var vi hade att göra med. Nästan exakt 96 år gammal, men bara 37 kg tung, somnade hon in på sjukhuset lugnt och stilla. 

Jag är så ledsen att jag inte kommer att ha möjlighet att sjunga och spela på hennes begravning. Den 20 april. Jag kommer att göra något här i Sydafrika för att hedra henne på samma tid och dag åtminstone. Och så fort jag kommer hem kommer jag att bege mig till hennes grav/minneslund för att spela en liten trudelutt! Det vet jag nämligen att hon skulle tycka om. Och dessutom tycker ju jag själv om det väldigt mycket också.

Sov så gott nu mormor. Jag tänker på dig och jag beundrar dig. Och så lovar jag att ta på mig mössa när det blir vinter, till och med här i Afrika om det skulle behövas.





<3