Jag ar avundsjuk...
... vilket ar lite konstigt, med tanke pa vad jag ar avundsjuk pa. Jag upplever namligen just exakt i detta nu exakt det som jag ar avundsjuk pa. Lat mig forklara:
Jag sitter i ett bibliotek. Jajaman. Ett studentbibliotek fullt av studenter - FULLT!
Varenda dator ar ockuperad. Varenda arbetsyta ar ockuperad. Vid alla skrivare star det en ko av studenter. Vid varje scanner och vid varje kopiator. Folk gar i grupper, par eller ensamma fram mellan hyllor och mellan vaningarna. Ni som har varit i Kalmars studentbibliotek kanner och hor nu antagligen framfor er ett decibelhogt SORL, fullt av utstickande skratt och/eller utmarkande roster som man har lart sig att kanna igen trots att man inte kanner personen eller personerna i fraga. Och spiraltrapporna hor ni skallra och skrivarna pipa hogt och i oandlighet. Utanfor grupprummen hor ni skjutdorrarna som oppnas stup i ett och toalettlas och dorrar som slas upp och valdsamt stangs igen. I grupprum 1 hor ni hur de i grupprum 10 delar en kladdkaka och pratar ivrigt och hogljutt om helgens bravader. Eller for all del, sitter och kollar roliga klipp pa youtube....... Underbart, inte sant? Vad skulle jag ha att vara avundsjuk pa egentligen?
Jo;
Jag finner arbetsro! Allt sker i total tystnad och samforstand har. Ska du konvercera sa viskar du. Ska du lana bocker viskar du eller nickar du latt och med ogonkontakt, for minsta mojliga risk till missforstand. Ska du fraga nagot i informationsdisken viskar du. Da viskar damen eller mannen i disken tillbaka, ocksa med efterfoljden att de tar dig pa axeln eller pa overarmen och gar med dig till hyllan dar din bok star. I tystnad. De ror sig mjukt och svepande over golvet och visar med en latt underarmsgest att du ar framme vid malet. Sitter du med en kompis framfor datorn och arbetar tillsammans viskar ni till varandra. Ska du prata om helgens bravader later du bli, tills dess att du kommer utanfor bibliotekets dorrar. Ska du kolla pa youtube-klipp gor du det bara inte. Och sa vidare.
Det ar liksom... helt ofattbart. Aldrig har jag kunnat vara sa effektiv och koncentrerad i mitt skolarbete. Jag har inte hort manga roster som gatt over decibelnivan av en viskning under de sammanlagt kanske 30-40 timmar jag har spenderat har. Det som later mest ar smattrande fingrar mot tangentbordet. Och dar tror jag sannerligen att det ar jag som smattrar allra hogst! Av ren (o)vana och av anledning att jag alltid sitter med horlurar nar jag skriver i Kalmar. Da hor man ju for sjutton inte hur hogt man smattrar! Det ena leder till det andra och det leder till att ljudnivan nar sjuka hojder, saklart. Jag vill forresten inte pasta att jag inte ar en av de som kollar youtube-klipp, delar kladdkaka eller snackar om helgens bravader - for THAT I do! MEN... man anpassar sig snabbt till hur folk i ens omgivning beter sig... och skyller darmed allt pa det. Det var ju inte jag som borjade! Eller?
Hur som helst. Jag ar avundsjuk. Trots att jag ju har denna underbara studiemiljo nu och i ett par manader framover att tillga. Vetskapen om att jag anda i minst ett ar till ska trangas, smattra hogt och kontinuerligt hoja musiken i oronen vartefter ljudnivan stiger (trots att jag inte ens vill ha musik nar jag pluggar) gor mig enormt avundsjuk. Jag vill ta med mig det har biblioteket hem och skicka Kalmars ner hit. Aven om arkitekturen av detta bibliotek inte ar i narheten av Kalmars ar det ju faktiskt for sjuttsingen ett underjordisk bibliotek! Det ar hogt varde pa sadana egenskaper, vill jag tro. Coolhetsfaktor och sa vidare.
Kanske skulle man forsoka borja forhandla anda... hmmm...

Viski visk.

Har under gar och sitter alltsa flera hundra manniskor och viskar. Det ar lite komiskt, when thinking about it. :)
Kommentarer
Postat av: Pappa
Det är ju så där man har upplevt att biblioteken var oxå här förr, med hysjjjj... om man pratade för högt och så. Måste vara skönt att sitta där och jobba ostört.
Hälsningar från pappa (nyss hemkommen från Almaty).
Trackback