Den stora fotoresan. Ja, den för jättelänge sedan. :)
Pernilla sussar på, så jag passar på att viga tiden åt efterlängtad blogguppdatering. :)
Här kommer minst sagt en KAVALKAD av bilder från fotoresan för en sisådär 4 veckor sedan... tre dagar var vi iväg och bodde i närheten av Gans Baai, vilket alltså betyder "Gåsviken" på afrikaans. Finns helt otrooligt många "Bays" här nere. Hittills har jag besökt Betty's Bay, Gordon's Bay, False Bay, Camp's Bay och Hout Bay. På lovet bär det även av till Jeffrey's Bay. Ni ser. Och så kommer jag ju från Sand Bay. Och bor vanligtvis i Calmar Bay. Eller rättare sagt - Cape Calmar... :)
FREDAG:
Blev inte så mycket fotande på fredagen med tanke på hur sent vi kom fram, men jag hann leka lite med slutartiden både med Jonatan och Malin samt fånga två hungriga singaporianer på bild. Skojskoj!
Han till höger verkar jättesnäll. Han vann dessutom fototävlingen som vi hade på lördagkvällen. Alla fick välja sina två bästa bilder från dagen och sen röstades det hej vilt! Jag tror inte att någon av mina bilder fick en enda röst. Känns bra!
Mitt käära, kära zoomobjektiv. <3
Här är en otroooooligt charmig bild som Hennie (läraren) lyckades få av mig denna trötta kväll. :P
Jag och Jonatan lyckades äääntligen fota stjärnor med min nya grymmekamera - wohooo så glad jag var! :D Har ju försökt göra det heela livet, har man inte? Månar, stjärnor, coolness - det GÅR inte! Och lite brus får man tåla...
...
Två tjejer hade rätt kul...
... Ja, _jätte_kul. :)
LÖRDAG:
Vi klev trots sent sänggående upp lagom till soluppgången. Det var resans första uppgift. Med svidiga ögon, frussen kropp och inte redo-för-frukost-magar packade vi in oss i bilen. Alla glömde något och vi var nog tvungna att springa ut och in minst 10 gånger innan alla hade sina tripods, sina minneskort och sina batterier. Och sina jackor. Jag har förvisso tappat bort min, men hade den åtminstone med på resan!
Såhär blev bilderna i morgonljuset allt eftersom solen gick upp:
Ser nästan ut som snö...
Det var en bild i klass med denna som på vårt fotoprov hade tillhörande fråga "Do you feel relaxation?" :-/
Jonatan tror varje gång han ser den här bilden (har satt upp den på väggen i mitt rum) att fiskmåsen är en val som dyker i horisonten. Om det vore så väl... valsäsong starts in July, though. :(
JÄTTEMANET!
I full färd I am. Bland sandloppor och musslor.
'
Dead flower.
Jag lyckades glömma alla mina prylar på parkeringen vi stannade på (inklusive kameraväska med extra objektiv). Detta kommer jag på när vi har gått rätt många hundra meter längs stranden och precis är på väg att hoppa på bussen på en helt annan parkering. Får fullständig panik och säger att jag måste springa tillbaka!!! Min lärare säger dock att det är bättre att vi alla hoppar in i bussen och åker tillbaka. Så medan mitt hjärta dunkar i 210 småspringer jag fram till bussen när jag ser den för att berätta läget för busschauffören. Men tror ni inte att den helt underbara människan hade stoppat in allting i bussen innan han åkte!?!?!? LJUVLIGA KARL! Han fick en redig kram och jag torkade lättnadens tår ur ögat. Hur kan man lämna sin nyköpta bebis bara sådär - vind för våg på strand för tjuv?! Knäpp-3s! (But on the other hand, HUR kan man låta någon gå upp innan ens solen gått upp?!)
Här: "Var fään är mina gräjjär!?"
Sekunden efter: "Men NEEEEEEEHJJ!"
Men allt gick ju väl.
Vidare bar det mot... HAJARNAAA! :-O
Getting ready...
Och av det bar!
För att locka till sig hajarna användes stora tonfiskshuvuden. Inte helt snällt kanske. Det sägs även att anledningen till att hajarna kommer närmre land är just för att man genomför sådana här turer. Hajarna blir vana med att det finns "mat" på grunda vatten och fortsätter därför att simma in där när de är hungriga, även på andra ställen än här. Och så VIPPS blir någon av med en arm någonstans och ingen fattar vad sjutton som tagit ååååt hajarna bara sådär utan vidare!? .....Hmmmm!
På ingång...
Malin mer än redo...
Ner i buren. Fötterna innanför båten.
And then...
BANG!
PAOW!
Raaowr...
Den ser nästan lite söt ut här. Lite lik dom i Dr Snuggles! :D
Som synes var det inte helt lätt att trycka av i rätt ögonblick... :P Denna bid var nog den bästa jag fick:
Där, näst längst bort, der er jajj! :D
Upplevelsen var verkligen helnice, men man måste ju, som alltid med denna typen av turism, veta vad sjutton det är för skit man bidrar till. Och inse att man därmed kommer go straight to hell.
Vidare åkte vi, trots att alla var helt SLUT efter att ha antingen spytt, dykit eller suttit i solen för mycket. Åksjukan drabbade vissa värre än andra och tack och lov tillhörde jag denna gången "andra". En av singaporianerna gav nog de lyckliga hajarna färdigtuggad mat både 2, 3, 4, 5, 6 och 7 gånger... som att de skulle behöva få sin mat tuggad! HAH!
Vi åkte mot en hamn där vi helt enkelt bara fick instruktionen - FOTA! And so we did...
Och självutlösaren funkar bra? Jooolå! Kein Problem.
Även bakifrån? Jooolå! Kein Problem.
Och manstecknet lät sig översköljas.
Här är min räddare i nöden - busschaufförens silhuett.
Efter denna session bar det av mot dagens sista fotostopp - solnedgång. TRÖTTHET RÅDDE! Men bilder blev det ändå. Denna först på vägen dit:
Kan inte låta bli att tycka den är fasligt nice. Ganska osäker på om min fotolärare håller med dock. Lite väl main stream.
Sen var vi framme vid val- och solnedgångsskådarplatsen. Valar var inte att tänka på. Men en sol fanns det. Ja, ett litet tag i alla fall, precis som väntat.
Malin + sol + moln + vatten + glad.
Inga valar, men likväl delfiner! :D
Måååånga delfiner! :D
Efter detta åkte vi hemåt för att fira en födelsedag till en av de som var med, trots att ingen av oss egentligen orkade. Det blev ett lamt försök, hon fick åtminstone sång och en eld. Låter väl riktigt afrikanskt va!? Jag hade lite dåligt samvete när jag gick och lade mig så tidigt (Kl 1, still!), men jag hade verkligen inget att tillföra förutom en tam blick och ful hållning. Sov som en kung den natten!
SÖNDAG:
Uppe med tuppen ytterligare en gång för att åka på utflykt uppe i bergen. Det var skojeliskojskoj. Och varmtelivarmtvarmt. Och jag var skraj för läskiga djur, speciellt ormar. Hade bara flip flops med mig, så jag var synnerligen restriktiv i var jag satte min fot. Myrpissad av pissmyra blev man, men det kunde man ju leva med, med tanke på vad för djur det egentligen fanns, antagligen bara ett stenkast bort. För att inte tala om hajarna i bukten där nedanför.
Vi åkte i en väldigt trevlig och mjuksätad jeep upp för berget. Det fick stundvis väldigt vilt och brant till, men skoj var det! Man fick hålla i sig helt enkelt. :) Hon i mitten var det som fyllde år förresten.
Allt för konsten! Jonatan i sitt esse!
Vår lärare Hennie. :)
Håll i sig! Nerför och tillbaka mot Stellenbosch det bar.
Vi stannade vid min favoritstrand på vägen tillbaka. Eller i alla fall ovanför den. Åh se så glad jag var! Ja, kolla bara!! :D
Älskar det lilla bihanget med allas väskor och stativ i. Som en liiiten, liihten kalv.
Sen var det slut på det roliga. En over all mycket trevlig helg med myyycket skratt och massa galet. Hade varit trevligt med lite mer vila, men det är smällar man får ta. :)
Pernilla sover för övrigt fortfarande, 4 timmar senare. I like it. :)
Sov så gott och åter igen, ha en trevlig helg!
Puss och kram!
Med en sussande sötis i sängen
... skriver jag en rad eller två.
Pernilla är ankommen och har fått sitt första intryck av Sydafrika. Hon känner sig trygg och trött. Tror jag. Hon sover nämligen just nu i min säng. :) Jag vet precis hur hon känner sig, vi åkte nämligen med exakt samma flight, fast jag åkte 8 veckor tidigare. Idag har jag alltså varit här i exakt 8 veckor... skumt. Känns som jag aldrig varit någon annanstans faktiskt. Märkligt hur snabbt man anpassar sig.
Pernilla hade med sill och tre (TRE!!) kakor marabouchoklad. Jag är helt lyrisk! :D Sillen är egentligen tänkt till att bjussas på på onsdag när internationella föreningen anordnar "international food evening" och vi ska representera Sverige, men jag ska göra en vääldigt noggrann avvägning om det är värt det. När midsommar väl är här så kommer ingen sakna sill mer än jag, var så säker! Vi ska i alla fall ställa upp med ett Sverigelag, jag, Jonatan och Pernilla. Det blir 200 småportioner köttbullar och potatismos, Janssons frestelse samt äppelpaj. :) Flaggor ska vi försöka låna från konsulatet. Pris delas ut för bästa mat samt bäst pyntade bord. Heja heja heja!
På kvällen imorgon vankas brakfest i huset och det finns inget annat alternativ än att delta, så länge man vill stanna i Stellebosch vil säga. Sova hemma kommer man nämligen inte att kunna göra! Med tanke på att isoleringen inte funkar alls och den inhyrda DJ:ens baslåda antagligen kommer att stå direkt utanför min dörr så kommer man inte undan. Men ju mer jag tänker på det, desto mer taggad blir jag. Ska bli spännande att se hur många man egentligen kan få plats med på denna lilla tomt. På FB-eventet väntas över 130 gäster... :-O
Idag medan Pernila anlände mitt från luften och senare kördes hem till Bosman Street 22 av Mr O, var jag, timmsammans med min LSCE-klass, ute på en utav vinfarmarna. Det blev bara en. Men det kändes faktiskt tillräckligt. Väldigt vackert, väldigt intressant och också väldigt kul. Kvinnan vi fick möta visade sig vara den biologiska mormodern till vår lärares adopterade son. Han och hans biologiska mamma (som lagar mat till oss varje måndag och fredag) adopterade honom för länge sedan och sedan dess har de regelbunden kontakt med åtminstone den här kvinnan, mormodern. Hon jobbade inte längre på vinfarmen, men bodde kvar och skötte om huset och trädgården till det lilla huset, som hon för övrigt bott i i över 30 år. Hon berättade för oss om kärlekar, arbete, flyttar, smygande, hemliga giftermål överskridande både politiska (apartheid) och religiösa (hon gifte sig som färgad i en vit kyrka) lagar. Mycket skratt och mycket allvar. Kändes märkligt att se barn som man ser i skolan två gånger i veckan i deras hemmamiljö. Så himla vackert, men ändå så fel. Föräldrarnas nedriga arbetsförhållanden och patriarkat och sjuklig hierarki. Och så alla barnen och hundarna och morföräldrarna som sköter allt.
Föräldrarna är ute på fälten.
Normal arbetstid, 5 dagar i veckan = 5:30-17:00.
Månadslön (när pengar för hyra, mat, elektricitet och transport är bortdragna) = ca 1 000 kr.
Ca 50 kr om dagen med andra ord.
Fy fan.
Med tanke på det. Mina pengar sinar. Jag vet inte hur jag ska klara av detta 'til the bitter end riktigt. Om jag följer min originalplan alltså. Nu har jag min ryggsäck här nere eftersom Pernilla var så snäll och tog med den, så det är fritt fram att resa på de små resor jag tänkt göra, OM jag bara hade haft råd. Men pengarna har verkligen gått som smör i solsken här nere, så jag måste tänka om lite. Man kan ju inte komma hem med länsat konto heller... för sommarjobb har jag inte så långt ögat kan skåda. I höst blir det het enkelt till att extrajobba - no matter what!!! :-/
Apropå det börjar det också bli dags att välja huruvida jag ska läsa Turismvetenskap III (vilket innebär C-uppsats) eller Kulturgeografi I till hösten. Inte helt lätt det där. Jag är väldigt sugen på att bli klar, få min examen och ge mig av/in i arbetslivet. Vilket ju talar för Turismvetenskap III. Men jag har sedan jag, 19 år gammal, för första gången sökte Turismprogrammet i Kalmar, alltid föreställt mig själv ta en examen i Kulturgeografi. Det rimmar ju inget bra inne i huvudet just nu, med tanke på att jag inte ens har börjat. Tyska kom i vägen. Sydafrika kom i vägen. Tack och lov inga val jag ångrar alls eller någonstans, i och för sig. :)
Jag får funda på det.
Nu ska vi se om Pernilla börjar vakna till liv, annars kommer det nog upp lite hajbilder snart. :)
Ha en superskön helg i härliga vår-Sverige! :)
Fantastiskt fanatiskt!
Hej på dere!
Nu är Pernilla på väg till mig i ett stort plan. Jag har nästan städat rummet och ska nästan gå och lägga mig. Imorgon ska min landlord hämta henne på flygplatsen medan jag är ute på skolan. Måste vara där eftersom alla lektioner är obligatoriska här. Frånvaro = sämre betyg. Imorgon är det dessutom en speciell dag på skolan. Det är dags för oss att äntligen få komma ut och se hur det är ute på farmarna. Vi ska åka runt i omgivningarna men också stanna till på ett ställe där vi faktiskt ska hälsa på en familj, om jag har förstått det rätt. Ska bli väldigt intressant. Mer om detta kommer av naturliga skäl efter att jag varit där.
Nu ska jag dock dela med mig av den helt fantastiskt fanatiska kultur som finns i denna stad (och vad jag förstått i hela detta land) - SPORTKULTUREN! Folk är som galna här nere. Folk är snygga. Folk är vältränade. Man brukar ju säga att svenskar är snygga och vältränade, men jag måste säga att jag tycker sydafrikanerna ligger i samma liga, om inte högre. Nu är det ju, som alltid, dumt att generalisera på det här viset... meen om man ser till vita rika studenter på Stellenbosch univeristet, så kan man generalisera utan att känna sig allt för dum.
Maties (som laget i Stellenbosch heter) spelar alltså i högsta (skol)ligan. De som är med i laget har inte tid att plugga, trots att de är registrerade som studenter. De satsar ALLT på rugbyn och spenderar i princip all den vakna tid (som de inte spenderar på rugbyplanen eller med att att resa till och från match), i gymet.
Man kunde vid terminens början köpa en biljett till alla hemmamatcher och då få en fantröja/linne på köpet. I did it. Jag har hittills varit på 3 av 4 matcher och på måndag är det dags för den sista matchen som ingår i biljetten - semifinalen! Maties har tagit sig dit. Och på något sätt var det ju väntat, med tanke på att jag redan betalat för den... ;P Tyckte mig se någon slags Sydafrikanska ligan-mästare-plansch när vi köpte biljetterna, och Maties såg då ut att vara obesegrade sedan typ 15-20 år tillbaka. :) Ska se om jag får Pernilla med mig på måndag och om det isf går att fixa en biljett till henne. :)
Förutom Rugby är det cricket, tennis och fotboll som är väääldigt stora sporter här nere. Som jag berättat spelar jag ju numera tennis på regelbunden basis. Idag hade jag min första privata lektion. Den gav mycket och tränaren tyckte jag snappade upp saker fort. Det pinsamma var dock att jag blev så otroligt trött och flåsig. Konditionen falerar snabbt när man väl slutar konditionsträna, det är en sak som är säker. Jag har ju dock varit småsjuk i nästan en vecka, så jag skyller på det.
Idag är jag väldigt hes. Jag och Jonatan firade nämligen hans födelsedag igår med att inleda dagen med en vinprovningstur som började kl 9 på morgonen. Vi avslutade den själva ungefär vid midnatt. :) Det var en mycket rolig och skrattig upplevelse. Skall dessutom göras om igen med dublicerat sällskap på lördag. Jag, Jonatan, Pernilla och Malin ger oss iväg, denna gång på en annan rutt men med samma princip. Hämtade blir vi utanför dörren... lyxlyxlyx. Hela grejen är trots nöjet väldigt dubbelsidig för mig. Det känns inte helt bra att åka runt till gårdarna och tas emot i alla lyx och fläd när jag faktiskt vet sanningen bakom hur arbetsförhållandena ser ut för människorna som jobbar där. Jag försöker att försvara det med att jag faktiskt vet vad jag gör och att jag samtidigt som jag gör fel också gör rätt (genom att försöka lära mig hur man kan göra något åt det). Dubbelmoral är typ det värsta som finns. Jag antar att det bara är att erkänna att jag inte lever som jag lär och att jag aldrig kommer till himlen. Men jag mår åtminstone dåligt över det.
Back to the fantastic fanatic!
Matchdagar är galet hypade. Hela stadens befolkning (som till 60 % består av studenter eller nåt), går runt i vinröda kläder (de sponsrade linnerna/t-shirtarna) och bara väntar på att klockan ska slå 7 p.m. Det äts ute, det dricks och det taggas!
Sen blir klockan 7 p.m. och spektaklet drar igång. Sjukt full arena (fullare än Jernvallens a-plan någonsin kommer att bli) och nationalsången sjungs. TV är där och radio är där. Det är maskotar som springer runt och det är en man som springer och skriker i en mikrofon. Både i avblåsningar och under tiden matchen fortgår spelas det partymusik. Och i pausen är det skönhetstävling. Cheer leaders och massa läsk, glass och öl. Det kastas reklam- och fanprylar úpp på läktaren och jag lyckas aldrig vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Fuck. På måndag är sista chansen!!!
Såhär ser det ut när matchen är till att dra igång:
Vallfärd
Ljusa jeansshorts är lite av grejen här nere... matchar jäkligt bra med vinrött dessutom. ;)
Vanessa och Lisa
Action var det här. Förstår inte rugby. Har försökt att förstå rugby. Har slutat försöka att förstå rugby.
Störtkruka hade jag valt att ha på. Har bara sett en spelare som har hjälm av alla i de fyra lagen jag har kollat på.
Ameh bryyyt!
Killarna är överlag mer insatta och dricker överlag mer Black Label. Här Tyler, Jonatan och Mirko.
För att göra kvällen än mer komplett så finns också en liten skönhetstävlingsakt mitt i allt. Även här har jag dock kommit fram till att jag aldrig kommer att förstå reglerna. Ingen verkar åka ut eller gå vidare någonsin. Men vissa får blommor. Ibland verkar de representera en varsinn spelare, ibland håller de ett barn i handen. I totally dooon't know. Men de är fina.
Och som jag förstått det bidrar också de söta, unga cheer leaders'arna till att kvällen blir än bättre för avdelning XY. Oftast suger de, men ibland får dom minsann till det! ... ehm... ööh. Ja. He. Heh. :-|
Och som vanligt i denna stad så är det ju så vackert. Ja - alltid!
Och som här tydligt synes har alla den vinröda hejartröjan/linnet på. Kul! :)
Hupp!
Jag vill, vill VILL verkligen ha en sådan flagga med mig hem! Maskoten (en professor) går och kastar ut den tillsammans med mannen som är konferencier och pratar/skriker i micken. Jättekonstigt, jätteroligt och jättebra.
Det var det. Nu måste jag tvunget sova, jag väntar ju besök! :D
Välkommen P E R N I L L A A A A A A!!! :D
Pöss och njut av vårsolen allesammans!
Min favoritstrand
Detta är min favoritstand, so far. Det är tydligen ett riktigt surfparadis. Mycket undervattenströmmar och vågor som slår från två håll. Och så lite undervattnesklippor här och där, så man får vara försiktig.
Och så får man tänka på tidvattnet. En gång när vi kom dit så var stranden nämligen nästan borta! :-O Bara sådär! Helknepigt. Men jag antar att det måste ha med tidvattnet att göra.
Får ringa Skalman om bekymren kvarstår.
En dag i Kapstaden
I skrivande stund har jag ju hunnit hänga runt en hel massa i Kapstaden. Men jag kom på en grej!
Det var ju längesedan nu, men jag kom på att bilderna från en dag för längesedan redan var uppladdade här på bloggsidan, så det vore ju dumt att inte dela med sig av dem. De är från en helt vanlig helg i februari när jag och min lägenhetsbuddy Eda åkte till Kapstaden med tåget för att möta upp en kille som hade fått samma slags stipendium som hon. Det hela var väldigt trevligt! Det konstigaste på hela dagen var tågresan. Där sitter vi som de enda vita resenärerna längs en av långsidorna på vagnen. De har samma design som tunnelbanevagnarna i Paris och Hong Kong. De som får plats sitter på bänkar längs sidorna, medan resten står och håller i sig i såna där strånkar som hänger från taket. Förutom att det var tredje minut kommer försäljare med stora plastsäckar med godis och chips och säljer dessa högljutt, så kommer det också på predikanter med eller utan bibel och med eller utan psykisk sjukdom. Ingen kan veta, men GALET är det. De hörs, de syns och de fascinerar.
Dessutom sitter det sådana här lappar överallt:
Bad luck... ujuj.
Skojar inte, dessa lappar (and WORSE) har suttit i varje tågvagn jag suttit i sedan jag började åka tåg. Och det är 4 ggr i veckan...
Vi kom efter många konstiga upplevelser till sist fram till stationen efter att åkt i 1 h och 20 min (de 4,7 milen mellan Stellenboch och Kapstaden). Där väntar Paul och har redan en liten plan på vart han vill gå. Så vi hänger helt enkelt på.
Yes, stationen ligger belägen såhär schniggt med Taffelberget i bakgrunden. :)
Eda och Paul laddar för en svettig dag med vatten och solbrillor.
Första turen gick till en borg som såg ut som en stjärna typ. Ovanifrån iaf. Nu har jag ju tyvärr ingen bild på själva borgen, men jag tog i alla fall på det lilla huset och den vajande flaggan utanför. :)
Många gånger i det här landet känner jag mig alltid tryggare INNAN jag ser förbudsskyltarna. Jag hade inte en tanke på att någon annan skulle ha en tanke att bära med sig ett vapen innan jag såg skylten...
Vi hängde utanför borgen bara i 5 minuter, sen gick vi vidare mot stadshuset... eller åh... jag kommer inte på vad det heter just nu. Townhall! Vet inte vad det är på svenska riktigt...men tror det är stadshus. Det hela var väldigt märkligt. Vi kom bara in i en konstig korridor med en eller svå omkringdrivande vakter som tittade konstigt på oss... Vi tänkte att vi nog tagit fel ingång och gick ut igen... bara för att inse att alla andra ingångar var stängda. Så vi gick in igen. Och sen frågade vi var vi hade kommit, och varför allt var så konstigt. Inga inträdespriser, ingen reception, ingen kapphall eller storartad entré någonstans! Efterföljd blev massor av kommunicerande mellan walkie talkies i sisådär 5-10 minuter. Till sist fick vi vår egen lilla guide (i vaktuniform) som slött visade oss runt i byggnaden... en väldit speciell guidning, om jag får säga det själv. Förstod inte mycket av vad han sa, på grund av den starka accenten, men förstod i alla fall att jag stod i Mandelas f.d. "kontor" rätt var det var! DET kändes häftigt! :D Såhär såg det ut där inne:
Inte spilla kaffe!
Bra man!
Han sa mycket bra också. Bland annat detta <3 :
Även om vi inte nödvändigtvis är "Chids of God" så stämmer resten, if you ask me. Inte helt enkelt att orka med det faktumet alla dagar dock. Men vi kan. Om vi bara orkar, vill och bestämmer oss för det.
För att väga upp mot den kärleksfulla och hoppfulla stämningen såg de dock till att sätta upp ytterligare en skrämmande skylt. Förklarad på tre av de 10 officiella språken. Intressant placering...?
Vidare togs vi in till konserthallen. Jag fick goose bumps. Terese vill sjunga med Brus här! Eller i alla fall sitta i publiken när någon annan sjunger. Skall försökas hinnas med innan hemfärd.
Huruvida man lyckas flirta in sig på en kvart eller två vid orgeln är en annan fråga, men jag tänker åtminstone försöka våga fråga. De där piporna var iiiinte att leka med! :-O
På vägen mot parlamentet såg vi ett konstigt hus. Reliefen med massa snubbar som man ser är världens, eller om det var Afrikas, längsta som sitter på ett hus. Haha... onödig fakta kommer man konstig nog ihåg (nåja, iaf halvt).
När vi kom fram till parlamentet (som ligger som inbäddad i den botaniska trädgården) fick man lirka in kameran mellan järnkrussidullerna...
... om man ville få en snitsig bild på den perfektionistiska trädgården.
Och här är ju Mr. Smuts också! Honom ser man hyllningar till precis överallt. Både i Stellenbosch och Kapstaden. Och varje gång bara måste jag dra på mun! Han var dock premiärminister i landet 1939-1948 bl a och var stark motståndare till afrikaanernas idéer om införandet av apartheid. När han dog blev det dock helt fel och apartheid infördes trots allt. :(
Så varje gång jag ser Smuts efter att jag fick veta detta ler jag både för att jag blir glad och för att han ju har helt fel namn, speciellt med tanke på vad han gjorde.
Vidare gick vi in i den botaniska trädgården och fick syn på den här lilla sköningen. :)
Finns hur många ekorrar som helst här i Stellenbosch/Kapstaden-området... helt fantastiskt gulligt! Senast igår var det en som hoppade ner precis framför våra fötter när vi var ute och gick.
Det här trädet var helt sjukt tjockt. Tyvärr gick de andra på toa, så jag fick ingen att ställa upp som objekt i relation till trädets storlek, men det var c-r-a-z-y!
Sedan var det dags att ta sig en matbit. Till min glädje stod denna på vårt lilla bord! Underbart bra initiativ.
'Det cirkulerar otroligt många hemlösa på gatorna i Kapstaden. Tiggande barn går inte undgå att se och det gör såklart lika ont i hjärtat varje gång man "tvingas" ignorera dem och gå vidare med sin vita, raka näsa i vädret... eller... snarare... sänkt i backen. :( Detta gör man eftersom man inte orkar sätta sig ned på trottoaren och förklara för dem att det enda sättet att hjälpa dem på ett hållbart och långsiktigt sätt, är att hjälpa till att bygga upp ett nätverk - en organisation som kan komma till bukt med problemet. Inte att ge varenda utsatt individ som, liksom de själva, springer ikapp varje "sir" eller "mam" som har hela kläder, vitt skinn och skramlande bilnycklar i fickan och berättar hur hungriga de är, pengar.
Man borde ju förklara. Men man ger liksom upp. Redan innan. Det är då man måste tänka på vad Mandela säger. Men man är ju liksom bara för... lam. :(
Så istället går man vidare mot V&A Waterfront, det komersiella centrumet. Tack och lov har man dock inte samvete att vältra sig i materiella gallerior och stånd, utan nöjer sig med att lyssna på en livekonsert samt strosa runt någon halvtimme i hamnen... hmfff.
Eda är lite mindre än jag. Jag är lite större än Eda. Så kan det va'!
Till vår stora glädje såg vi sälar inne i hamnen! Och en klappade till och med händerna! Iiiihihihih! :D <3
Och sen fann vi honom, gjuten i... brons? Järn? Hm... sånt där som blir grönt av vind och regn och väder och så... glömmer alltid. Sånt som statyer alltid är gjorda av. Posseidon, kungarna på hästar i våra städer osv. Rolig bakgrund btw. Tror den röda figuren är byggd av sådana där röda dryckesbackar... :)
Och så var det då konserten. Att lyssna på den var det sista vi gjorde, sen åkte vi hemåt igen. Med ett tåg. Det såldes chips, godis och läsk och det igen. Och hojtades. Och så var det det där med penis enlargement. Och bad luck. HAH!
Kul dag allt som allt, no expectations - no disapointments! :)
Tjing!
Jag lever och lär.
Hej och god lördag eftermiddag kära ni,
Nu är det väl verkligen dags för en uppdatering, kan tyckas. Jag tackar ja.
De senaste veckorna har utan tvekan bara fluuugit iväg! Och dessutom har de varit precis hur underbara som helst. Kan inte sätta ord på det. Omöjligt. Lycka kallas det visst.
Det händer så mycket inombords när man är här och träffar nya människor, får nya perspektiv och upplever oväntade saker som man bara aldrig hade kunnat föreställa sig. Jag ångrar SÅ att jag inte gör som jag gjorde en period i livet med mina drömmar - skriver ned sjuka och konstiga saker som händer. Såna där smågrejer alltså. Så som att en man springer runt med blommor gjorda av ståltråd, bärandes en hatt med svarta, vita och blåa långa dreads, ett blommigt förkläde och bara två tänder och knackar på rutor och vill sälja dem. Eller att tåg står stilla i en timme utan att man får någon information, och att man tillsammans med en HORD av människor får gå de mil man har hem. Som tur var finns vänner med bil så att man slipper. Eftersom jag inte skriver upp sådana här saker glömmer jag dock 99% av dem rätt så omgående tyvärr. Så fort jag häpnat eller skrattat klart. Eller åtminstone lägger dem långt bak i arkivet. Det är ju därför jag lovat mig själv att blogga! Skärpning, 3s!
Sommaren hänger sig kvar och vissa dagar stiger temperaturen fortfarande upp till 35 grader. Idag är det dock väldigt behagligt med växlande molnighet och ca 25 skulle jag tippa. Jag är nyss hemkommen från den lokala marknaden där jag finsmakade allt från grillade svampar till 20 olika sorters fudge till biltong (torkat kött, Sydafrikansk specialitet) till färskgjorda smoothies. Otroligt trevlig marknad det där... och varje lördag äger den rum. Nice! :) Idag åkte vi bil, vilket är lyxigt, annars tar det nog ca 45 minuter att gå. Jag har ju fortfarande inte införskaffat någon cykel och så kommer det nog att förbli. Finns inte en dampirra så långt ögat kan se. Jag har vant mig vid att det tar tid att transportera sig till fots helt enkelt och är rätt fine med det. Man lever ett mindre stressat liv, vilket är ganska skönt. :)
Annars då? Jodå! Jag har ju blivit medem i både tennisklubb och införskaffat nya träningsskor och köpt gymkort SAMT köpt prylar till att kunna utklassa Jonatan i squash. Däremot har vi inte kunnat utövat det sistnämnda ännu eftersom vi inte får tag på "squashtanten" för att kunna höra om hur man tar sig in i the damn squash hall. Det sitter lappar på afrikaans och telefonnummer och priser på dörren, men det verkar inte vara öppet. Någonsin. Typ. Grymt frustrerande. Men i ärlighetens namn har vi inte lagt manken till. Jag hoppas att få användning för prylarna innan det är dags att åka hem igen... tiden bara flyger iväg - förstår banne mig ingenting! :-/
Tennisträningarna är superroliga tycker jag. En timme två gånger i veckan i grupper om 6-8 personer typ. Hellyxigt! Och bara 550 kr för hela terminen! Grymt var namnet! Nästa vecka ska jag dessutom äntligen ha en privatlektion för att få ordning på de här otroligt högtflygande bollarna. Backhand fungerar konstigt nog väldigt mycket bättre än forehand, men så är det faktiskt även i pingis för mig. Kanske är det min reserverade personlighet som spelar in? Höhö... ;)
Jaha. Nähä.
Annars så närmar sig lovet med stormsteg (31 mars-9 april) och jag har ÄNTLIGEN bestämt mig för vad jag ska (och har råd att) göra! Jag ska åka längs Garden Route (som det så vackert heter) med fyra människor jag aldrig mött. Tack vare allas vår ansiktsbok så fick jag reda på att detta gäng hade en plats kvar i sin bil och gärna fyllde ut den. Så jag nappade! Var väldigt nära att anmäla mig på en organiserad tur som också ska åka längs Garden Route, men den skulle kosta 5 000 kr utan aktiviteter. Nu räknar vi med högst 2 000 kr för transport, bensin och boende... sen tillkommer ju lite mat och lite aktiviteter, men fortfarande en väsentlig skillnad. Jag ser sååå mycket fram emot det!
I övrigt så kommer käraste Pernilla snart ner till mig för att hälsa på en vecka, vilket ska bli ASKUL!!! :D Vi har redan planerat att åka och sand boarda dagen efter hon anländer tillsammans med Lisa och Jonatan. Kanske någon mer följer med också, det visar sig. Ska hur som helst bli superkul! Väderprognosen ser dessutom god ut för den veckan hon kommer - något jag kan tänka mig glädjer en frostbiten svensk, även om jag förstått att våren är kommen då och då. :) Min lärare envisas med att alltid säga "nu är vintern på väg, känner ni?!" varje gång vi är ute på skolan. Jag nickar och instämmer, men dagen efter är det 30 grader igen. Konstigt värre... men jag är den sista att klaga, garanterat.
Apropå lärare - skolan går bra! Vi har slutfört en jobbig uppsats på en 15 sidor nyligen samt hunnit ha tre prov. Ett i fotokursen och två i LSCE-kursen. Det i foto var BUSENKELT och en fråga var, hör och häpna, "Do you feel relaxiation?" och så var det en bild på en fiskare som stod på en klippa med vågor som stänkte upp mot fötterna. Okej om han satt på en sten och vattnet låg spegelblankt och fiskespöt och han själv speglades i vattnet, då hade svaret kanske varit mer obvious, men detta var ju bara helknäppt! Och tydligen fanns det ett rätt och ett fel svar. Men man kunde få rätt om man motiverade det felaktiga svaret... gaah! Tror hur som helst att jag klarade detta "prov" utan problem. Första frågan var "A photograph should be 1. Simple, X. Complicated, 2. Hard" eller något liknande. Och sen fortsatte det med 1X2-frågor med allmänt roliga och närapå skrattretande alternativ. Vi har ett till prov nu på torsdag dock som jag bekymrar mig betydligt mer för rörande tekniska parametrar i kameran. Förstår inte riktigt. Inte bara "inte riktigt" heller. Det är rätt mycket jag inte förstår. Vart har min mattehjärna tagit vägen? LSCE-proven är helt annorlunda dock. Mer lik svenska tentamenfrågor, iaf inom turismämnet. Det är typ 2 frågor, och sen är det bara att skriva så mycket (eller åtminstone bra) man kan och förklara hur man tänker. Typ "What is sustainable development?" eller "Tell about ethics and ethical problems you've faced in your work at the school". Ett prov gjorde vi igår, och det ska bedömas av både oss själva, en klasskompis samt läraren. Intressant... och läskigt.
Nu ska jag strax bege mig till en liten affär och handla något gott att grilla till ikväll då den tredje födelsedagen på 1,5 vecka firas i huset. I onsdags hade jag och Vanessa dessutom hela LSCE-gänget på besök och grillning vilket var superkul! Det hela slutade med galenskap och ett väldigt skrattfyllt dopp med kläderna på i poolen från en av tjejerna. :)
Innan grillningen ska jag dock ta en promenix upp till Jonatan tillsammans med Victor från Lesotho för att försöka lära honom simma! Ska bli intressant. Jag har ju trots allt lite erfarenhet på detta område.... även om det känns overkligt längesedan. Sträck-vinkla-sparka ut-ååå-ihop!
Apropå bad badade jag i Atlanten (Camp's Bay) i veckan. BRAIN-BODY-ORGAN-AND-ALL-AT-ONCE-FREEZE I tell you!!!! HELT SJUKT KALLT!!!!
Jag kommer nu, efter att ha uppdaterat med massa text, att posta bilder från den där fotoresan vi var på (ja, med bland annat hajbilder, Emma ;) samt tributera ett inlägg till den stora rugbytraditionen de har i detta regnbågsland. Så se upp!
Ha en underbar helg hörrni!
Puss!
Jag ar avundsjuk...
... vilket ar lite konstigt, med tanke pa vad jag ar avundsjuk pa. Jag upplever namligen just exakt i detta nu exakt det som jag ar avundsjuk pa. Lat mig forklara:
Jag sitter i ett bibliotek. Jajaman. Ett studentbibliotek fullt av studenter - FULLT!
Varenda dator ar ockuperad. Varenda arbetsyta ar ockuperad. Vid alla skrivare star det en ko av studenter. Vid varje scanner och vid varje kopiator. Folk gar i grupper, par eller ensamma fram mellan hyllor och mellan vaningarna. Ni som har varit i Kalmars studentbibliotek kanner och hor nu antagligen framfor er ett decibelhogt SORL, fullt av utstickande skratt och/eller utmarkande roster som man har lart sig att kanna igen trots att man inte kanner personen eller personerna i fraga. Och spiraltrapporna hor ni skallra och skrivarna pipa hogt och i oandlighet. Utanfor grupprummen hor ni skjutdorrarna som oppnas stup i ett och toalettlas och dorrar som slas upp och valdsamt stangs igen. I grupprum 1 hor ni hur de i grupprum 10 delar en kladdkaka och pratar ivrigt och hogljutt om helgens bravader. Eller for all del, sitter och kollar roliga klipp pa youtube....... Underbart, inte sant? Vad skulle jag ha att vara avundsjuk pa egentligen?
Jo;
Jag finner arbetsro! Allt sker i total tystnad och samforstand har. Ska du konvercera sa viskar du. Ska du lana bocker viskar du eller nickar du latt och med ogonkontakt, for minsta mojliga risk till missforstand. Ska du fraga nagot i informationsdisken viskar du. Da viskar damen eller mannen i disken tillbaka, ocksa med efterfoljden att de tar dig pa axeln eller pa overarmen och gar med dig till hyllan dar din bok star. I tystnad. De ror sig mjukt och svepande over golvet och visar med en latt underarmsgest att du ar framme vid malet. Sitter du med en kompis framfor datorn och arbetar tillsammans viskar ni till varandra. Ska du prata om helgens bravader later du bli, tills dess att du kommer utanfor bibliotekets dorrar. Ska du kolla pa youtube-klipp gor du det bara inte. Och sa vidare.
Det ar liksom... helt ofattbart. Aldrig har jag kunnat vara sa effektiv och koncentrerad i mitt skolarbete. Jag har inte hort manga roster som gatt over decibelnivan av en viskning under de sammanlagt kanske 30-40 timmar jag har spenderat har. Det som later mest ar smattrande fingrar mot tangentbordet. Och dar tror jag sannerligen att det ar jag som smattrar allra hogst! Av ren (o)vana och av anledning att jag alltid sitter med horlurar nar jag skriver i Kalmar. Da hor man ju for sjutton inte hur hogt man smattrar! Det ena leder till det andra och det leder till att ljudnivan nar sjuka hojder, saklart. Jag vill forresten inte pasta att jag inte ar en av de som kollar youtube-klipp, delar kladdkaka eller snackar om helgens bravader - for THAT I do! MEN... man anpassar sig snabbt till hur folk i ens omgivning beter sig... och skyller darmed allt pa det. Det var ju inte jag som borjade! Eller?
Hur som helst. Jag ar avundsjuk. Trots att jag ju har denna underbara studiemiljo nu och i ett par manader framover att tillga. Vetskapen om att jag anda i minst ett ar till ska trangas, smattra hogt och kontinuerligt hoja musiken i oronen vartefter ljudnivan stiger (trots att jag inte ens vill ha musik nar jag pluggar) gor mig enormt avundsjuk. Jag vill ta med mig det har biblioteket hem och skicka Kalmars ner hit. Aven om arkitekturen av detta bibliotek inte ar i narheten av Kalmars ar det ju faktiskt for sjuttsingen ett underjordisk bibliotek! Det ar hogt varde pa sadana egenskaper, vill jag tro. Coolhetsfaktor och sa vidare.
Kanske skulle man forsoka borja forhandla anda... hmmm...
Viski visk.
Har under gar och sitter alltsa flera hundra manniskor och viskar. Det ar lite komiskt, when thinking about it. :)
Min nya kamera <3
Ja, så är det. ÄÄÄÄÄNTLIGEN har jag köpt en systemkamera! Min fotolärare fixade en bra deal för oss som tar fotokursen, så jag slog till. En Nikon D3100 med standardobjektiv (18-55 mm), ett extra zoomobjektiv (55-200 mm), väska, minneskort (8 GB) och en extern blixt (700 någonting) för ungefär 5 000 kr. Blixten är tydligen värd skitmycket... frågan är bara när/om jag kommer att använda den. Min lärare övertygade mig dock att jag skulle kunna sälja den för minst 1200-1300 kr om jag inser att jag inte har någon nytta av den. :)
Min absolut första bild med kameran. - Sjukt besviken!
Men efter att jag skruvat lite blev det ju mycket bättre... :) 4 nycklar behöver jag för att ta mig in i mitt rum.
All the equipment. :))
Nedan följer en kavalkad av onödiga och väldigt tråkiga motiv, bara för att visa proffsigheten av mitt zoomobjektiv. Alla bilder är tagna liggandes på rygg i sängen... (och grovt komprimerade, så de gör inte objektivet riktigt rättvisa, i vilket fall).
Såhär såg mina bidrag till fotokursens första uppgift "furniture and cutlery" ut:
En liten hatt han fick.
Gravitation var det ja...
Gravitationen tar revansch.
Det har gått allt för lång tid utan att jag visat hur Stellenboschs universitetsområde faktiskt ser ut. Det är fantastiskt trivsamt och fint:
Alla dessa trappor leder ner till det underjordiska biblioteket... mm... just det - häftigt!
Bless my camera! Låt den nu inte bli stulen, det vore riiiktigt segt och trist. Jag låser in och vaktar.
Tjing!
Pingvineldorado!
Ett besök på Boulder's beach blev det också denna helg. Jag fullkomligt äääälskar dessa djur! Såna fantastiska uttryck och rörelsemönster. Man blir helt kär! <3
Facing the darkness...
Klicka för större bilder
På väg.
Stå Gå Titta
Tycka Reagera Njuta
Well, helloue GOOSE NECK! :O
Den långa resan...
Ser ut som att någon är up to some dirigering. Fattas bara en pinne. Och instrument. Och så lite ordning i ledet.
Med en otrooooolig skepsis sägs det här tack och hej och... vad jag kan tolka som... öhmm... STICK!!!!
Sov gott! :)
Hösten är här...
... så det är nu bara runt 20-25 grader om dagarna. Riiiktigt kaahaaallt, inte sant? :P
Skämt och sido - det är faktiskt småkallt om kvällar och nätter nu - och på berg! För på Taffelberget var jag minsann igår. Det var riktigt maffigt! Vi tog linbanan upp men gick ner. Har svårt att både stå och gå idag kan jag meddela. Nog för att man bott i Norge och omgivits av både berg, hajk och "ut på tur aldri sur"-mentalitet ett par månader eller tio, men jag är ingen berga-get, det är jag inte.
Vajrar alltsåe... pjuwha! Bärande så att!
Flink fågel.
Har nog aldrig i mitt liv sett en mer pinsam slogan... URK! Den är sådär superdålig att man inte kan låta bli att dra på munnen. Denna återfanns alltså när man kom upp till toppen. X-P
Fint hus
Kille på höjden numero 1.
Kille på höjden numero 2.
Jag fick även uppleva en barndomsdröm - att få ett moln flygandes mot mig! Jihooo! :D Men det var rätt mycket... ingenting.
Platt.
Ja... det är ju inget JAG hade sysslat med men... sure!
Klyftan vi gick ner genom... brant och hemskt mycket aj! Men tack och lov inte förrän idag.
Men apropå "aj" var det nog någon som skadade sig långt framför oss, för det var en räddningshelikopter och cirkulerade långt nedanför oss i omgångar... läskigt! :O
Jag kan säga en sak - jag kommer aldrig att ta vägen upp på Taffelberget. Ner var okej. Det var faktiskt kul. :) Men tacka vet jag hisnande linbana! :D
